Finanspolitiska rådets rapport är smärtsam läsning. För den som känner ansvar för Sverige och vårt samhälle gör läsningen nästintill fysiskt ont.

Finanspolitiska rådet förtjänar en eloge som fortsätter peka på vad som är nödvändigt för Sverige, trots att Magdalena Andersson hotar dem med nedläggning när de kritiserar regeringen.

Rådets kritik är dock så träffsäker att finansministern inte längre kan avfärda den. Nu försöker hon istället att kringgå kritiken genom rena osanningar. Att hävda att regeringen bedriver en stram finanspolitik  när de samtidigt lånar till löpande utgifter i en stark högkonjunktur är helt enkelt inte sant. Finanspolitiska rådet visar tydligt att flyktingmottagandet bara kan förklara en del av problemet.

Det är helt enkelt ovärdigt av Magdalena Andersson att tappa greppet kring offentliga finanser, hota rådet med nedläggning, göra osanna påståenden om budgeten och därutöver indirekt lastar flyktingarna för situationen.

Finanspolitiska rådet menar att Sverige behöver en stram istället för expansiv finanspolitik. Det är nödvändigt för att leva upp till ramverket, men ännu viktigare för att kunna skydda jobb och tillväxt i nästa kris.

Att regeringen vare sig når överskottsmålet eller presenterar någon plan för hur det ska nås är allvarligt. Finanspolitiska rådet konstaterar, vilket tidigare lyft på denna blogg, att finanspolitiken saknar styråra, sedan även krona-för-krona övergetts. Rådet kritiserar också regeringen för att trixa med utgiftstaken. Detta trixande och fuskande förekom frekvent när Magdalena Andersson var planeringschef och statssekreterare i tidigare regeringar. Det är beklagligt att hon nu fortsätter i samma anda som ansvarig minister.

I övrigt visar Finanspolitiska rådet att centrala delar av regeringens politik inte löser de problem som sägs adresseras. Arbetslöshetsmålet sågas rakt av. Därtill pekar rådet på allvarliga brister kring integration, bostäder och finansiell stabilitet.

En sista allvarlig reflektion är rådets kommentarer kring hållbarheten. De pekar på en kraftig utgiftsökning, samtidigt som de varnar för att skattehöjningarna inte bidrar till de intäktsförstärkningar som finansministern tror. Utöver underskotten är alltså politiken underfinansierad.

Sverige behöver en ny reformtid och komma tillbaka till hållbarhet och stabilitet. Visst kan det verka svettigt att bygga skydd mot regnet i brinnande sol, men just nu riskerar det bli riktigt blött, hårt och kallt när molnen åter hopar sig.